emofisk

Så sitter jag ännu en gång i det lilla rummet på YA, i Sjöbo. Jag trivs här, det är det som är det sjuka.
Så var min krönika med i tidningen idag. Mamma ringde och väckte mig. "Fan vad bra den var! Och snygg bild!" Hm nej, bilden ser ut som fan, texen, ja det är text. Men jag står för det jag skrivit också, så stfu.

Idag är det 3 år sedan jag och Hannes förlovade oss. Fortfarande känns det som det kunde hänt igår, för allting är fortfarande så klart.
Med honom har jag haft 3,5 år av lycka, ren och skär lycka. Jag älskar honom av allt jag är värd. Jag älskar varje helg när han alltid väcker mig, och resonerar "men du kan inte sova, vem ska jag då mysa med?", eller när jag just somnat, och han ska komma och pocka på mig, bara för att han är uttråkad.
Jag älskar alla nätter när han sover, och pratar om MASSA jag gärna sluppit höra, men som ändå får oss att skratta tillsammans efteråt.

Fortfarande får han mitt hjärta att banka bara av att se på honom. Jag älskar dig.