emofisk

Just nu sitter jag i bilen, tillsammans med pappa och farbror Evert! (han är inte min riktiga farbror, men han är det ändå!) Just nu går hederliga gamla wonderwall på radion, och det pratas minnen thihi. Vi ska in om evert's mor och ta oss en kopp kaffe innan det bär vidare till nyöppning av ja, vad stället nu heter (?), och där ska det bli house, house och åter house.

Bland det bästa jag vet är att följa med pappa ut, umgås i bilen och bara lyssna på honom under kvällen. Då är jag mig själv. Utan förbehåll. Jag älskar det.  Jag älskar faktiskt min pappa också. Förbaskat mycket. Jag borde kanske säga det till honom?

Sluta nu tänka så. sluta tro att det snart är slut. Vafan, jag är bara så löjlig! Ändå kan jag inte låta bli att bli ledsen.