We are all the same, what a shame

Igår kom Annika hit en runda efter jobbet för att kränga kärleksmums (inte för att umgås med mig såklart...) Sen drog hon strax efter 12, jag satte mig och läste fram till klockan 6, och gick upp igen klockan 12. Sugigt.

Fan jag måste verkligen fixa mobilen imorgon...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0