emofisk

God jul, detta kommer bli ett ganska långt inlägg! (tänkt dock på att texten är stor så det är inte så mycket ändå ;P)

Dagen började, med alldeles för lite sömn under natten (jag undrar varför? xD). Strax innan ett drog jag till Annika och Cw, där jag var väldigt medveten om att det bara var några få timmar kvar till konserten och jag var allmänt dryg. Sen 20 över ett drog jag och Cw till bussen (Annika köpte biljetten till mig och kunde tyvärr inte följa med själv, men jag tänkte på dig hela tiden! <3)

Så tog vi först bussen till lund, och direkttåget vidare till Köpenhamn. Väl där drog vi till Bk, käkade lite väldigt dyr mat :P, sen drog vi och fiskade upp Björn. De tog sig varsin öl på Hard rock Café, medan jag tittade på (ville inte gärna vara kissnödig under konserten och toaletterna där är inte heller ett alternativ.) Sen drog vi och skulle ställa oss och köa, och vi hade turen att komma när kön redan gick runt kvarteren, men vi kom trots det in jävligt snabbt. Väl där inne tog pojkarna lite mer öl, medan jag tittade på och var väldigt medveten om att ”snart börjar det, snart kommer de”.

Det tog skitlång tid för Metallica att komma ut på scen, så jag gick igenom alla möjliga alternativ till varför de kunde ställa in och inte spela just nu, just idag, när jag var där. Och väntan var verkligen olidlig. Dessutom hade jag så jävla ont i fötterna redan då.

Men så släcktes lamporna, och de spelade ecstasy of god (introt på S&M) och jag trodde jag skulle dö, jag började nästan gråta redan då! Hjärtat gjorde uppror, huvudet ville inte förstå att jag snart skulle få se dem med egna ögon. Just då var det så overkligt att jag faktiskt trodde att jag drömde. Men så kom de ut, en efter en. Kirk Hammet, Lars Ulrich, Robert Trujillo och James Hetfield! <3 Och känslan just då var så obeskrivligt sjuk! Man måste verkligen uppleva det för att förstå det själv.

Och så började de, inledde med That was just your life. Jag hade jättebra plats, och även om jag var kortare än de som stod framför mig såg jag jättebra! Och jag var så jävla lycklig, för det var trots allt Metallica som stod där, bara några meter ifrån mig!

Så fortsatte dem, spelade bland annat The memory remains, One, Sad but true, och något jag aldrig för mitt liv hade kunnat vänta mig, låt nummer nio, NO LEAF CLOVER! Jag hörde DIREKT, på första takten, vilken låt det var, och där står jag, ensam mitt i publiken och börjar storböla, för detta hade jag aldrig räknat med, och jag trodde jag skulle dö där och då. Det var så vackert, det var så jävla bra, och James Hetfield har aldrig varit så sexig som just då. Jag hoppade, skrek, grät och sjöng med hela låten, och jag grät ännu mer när den tog slut. Det var nog ändå höjdpunkten i mitt liv hittills. Och under låten hade jag i huvudet ”fan vad jag älskar dig Annika för detta!!”  (det gör jag ju såklart i vanliga fall med, men förstå vad du gav mig där och då) Jag var lyckligast i världen. Det var så jävla mäktigt och jag tror knappast att jag kommer att uppleva något liknande igen.

Efter att No leaf clover var slut letade jag upp cw igen, och helt plötsligt stod vi nästan så långt fram vi kunde komma. Jag hade bara en och en halv person framför mig, så jag såg allting. Jag såg James tatueringar hur klart som helst, han småsmå skrattrynkor, svetten, allting, och jag tyckte han såg fruktansvärt UNDERBAR ut <3 Där stod jag sen resten av konserten, och så bra plats hade jag aldrig räknat med, och svetten bara rann och det var verkligen värt varenda droppe! (Det är väldigt osexigt när tjejer svettas, men jag älskade det just där och då!) Sen fortsatte de, och spelade The day that never comes, Master of puppets (och then i went wild!) Nothing else matters, enter sandman och några till. Sen stod publiken och skrek ”We want more” och det blev tre låtar till, bland annat en cover på misfits, Phantom lord och Seek and Destroy, och den var sjukt mäktig, och sen var det liksom slut.

Jag älskade hela dagen, den var så overklig samtidigt som jag aldrig varit så medveten om att jag verkligen lever.

Lycklig var jag också när jag kom hem med ett plektrum från Robert Trujillo och ett från HETFIELD SJÄLV <3

Bilder har jag inga nu, eftersom man inte fick ta med kameran in, men Cw ska skicka sina bilder sen, som jag ska sitta och dregla över för resten av mitt liv <3

Och vilka låtar hörde vi då?
1. That Was Just Your Life
2. The End Of The Line
3. Ride The Lightning
4. The Memory Remains
5. One
6. Broken, Beat And Scarred
7. Leper Messiah
8. Sad But True
9. No Leaf Clover
10. Suicide & Redemption
11. The Day That Never Comes
12. Master Of Puppets
13. Dyers Eve
14. Nothing Else Matters
15. Enter Sandman
Encore:
16. Last Caress (Misfits cover)
17. Phantom Lord
18. Seek & Destroy
(listan är tagen från nätet, så är inte 100 på att den verkligen stämmer, men den ska göra det)

Och om någon orkar läsa alltihop, kommentera gärna då ^^