Can you take it to your soul?

Hur kunde det bli så tilltrasslat, allting på en och samma gång? huh..

Idag har jag läxa att göra, vill inte! Har dessutom en del annat att ta itu med, som ändå måste göras förr eller senare ändå..

Blir så trött på mig själv ibland.
Varför vågar jag inte bara säga som det är?
Bara vara ärlig?
Jag menar, vad är jag rädd för?
Egentligen?
Hade jag kanske sagt som det var med en gång,
hade inte massa missförstånd uppstått?
Eller?
Eller är man kanske tyst,
för att man är rädd att kanske såra personen i fråga?
Måhända.
Men ändå.
Om andra kan borde väl jag också?
Eller?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0