emofisk

Nu ska jag utsätta mitt liv för fara igen, på Lilla röd. JAG VET INTE OM JAG VILL ELLER INTE. Tänk så trillar jag av och bryter något? Vilket jävla gnäll det skulle bli. Usch, fast kanske är jag lite nyfiken på det ändå? USCH!

Jag är så rädd,
att med pianofärgen på armen,
försvinner minnena.
Men,
Vad har jag egentligen att vara rädd för.
Vad betydde allting?
Varför vill jag inte?
Varför är det det enda som rör mina tankar hela tiden?

Kan det vara något fel i huvudet på mig?
Har jag blivit galen?
Eller var jag bara så lycklig under just den stunden?
Det är den enda vettiga förklaringen.

Jag vet att jag talar i gåtor, och det innebär också att ingen annan ska fatta, det är väl självklart?

Men jag är så rädd för att glömma...