emofisk

Sitter och spammar shinedowns burning bright. Jag kan inte med några ord förklara hur mycket jag faktiskt bara älskar den. Egentligen inte alls min typ av musik, men jag bara älskar den. Sångarens röst, soundet. Minnena som finns till. Haha Ullared-minnen. Låten är så sorglig, men den gör mig alltid så gladgladglad.

It makes my heart burn burn burn.

Nu börjar jag ärligt talat bli panikslagen.
Vad fan är det med mig?
Jag tror inte jag borde tänka i de banor jag gör,
men det är fruktansvärt oundvikligt.
Det är fel. Det är känslosamt.
Jag vet inte alls.
Det kändes så bra,
men kändes det bra på fel sätt?
Eller rätt, men att jag missförstått mig själv?

För övrigt ställde jag upp på ett fotoskolarbete idag. Hoppas att bilden inte kommer hängas upp på media (vore lite pinsamt, men ändå helt okej ifallifall) Men, jag får väl tjata på annika att skicka den så att hela sverige kan se hur snygg jag är. (känn ironin flöda vida omkring!)

Men det är inte den bilden jag vill ha, det är den andra...