emofisk

Dötid. Funderingar.

Jag vet inte alls hur jag ska göra.
Skicka detdär sms:et,
eller bara låta det vara,
tills det går över,
eller kanske inte alls?
Jag kan inte veta vad som borde hända,
eller vad någon vill att jag ska göra.
Jag kan inte läsa tankar,
jag kan bara vara mänsklig.
Men är det upp till mig,
eller upp till dig?

Jag hade en jävligt sjuk dröm, eller egentligen flera stycken, inatt. Allting blev bra till studenten. Då var det som om ingenting hade hänt. Men har något hänt över huvud taget? Men jag vet inte, är det saknad, irritation, ilska? Är det någonting alls?

Allting var så mycket lättare när man bara hade en enkel digitalkamera, eller till och med en vanlig kamera med en irriterande filmrulle man irriterande nog var tvungen att framkalla. Vart tog våra fotoglada dagar vägen? Is eveything lost?