Give it to me one more time

Jag har sett det vackraste jag någonsin sett. Det var en såndär fin stund, helt perfekt typ. Inga brister mer än den korta tiden. Men ändå, men ändå! Nåväl.

Jag är hemma, har lite feber och hoppas på att den är helt borta till på fredag eftersom superblixtens frilla kommer hit. (gud vad kul uttryck).
Nu funderar jag på att krypa ner under täcket med varm choklad och titta på Casanova!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0