Stop crying your heart out

Idag känner jag mig tragisk, men ändå inte. Jag vill så mycket att det gör ont. Ont.

Nu bär det av till värnhem för fika med Wänkiibabe!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0